Kalender 2021

Kalender 2021

Köp vår kattkalender till förmån för katthemmets verksamhet och katter.

Köp kalendern nu!

Familjens kom ihåg-kalender 2021

Familjens kom ihåg-kalender 2021

Köp vår kattkalender till förmån för katthemmets verksamhet och katter.

Köp din familjekalender nu!

Det finns inga vildkatter!

Det finns inga vildkatter

Köp vår bok till förmån för katthemmets verksamhet och katter.

Köp vår bok nu!

Bli medlem

Genom att bli medlem i Katthemmet i Vaxholm visar du att du stöder vår kamp för de hemlösa katterna.

Bli medlem nu

Bli volontär

Våra katter behöver omsorg och omvårdnad alla veckans dagar. Kanske du kan och vill finnas till för dem någon dag på något sätt?

Vad innebär det?

Nyhetsbrev

Vill du få information om vad som händer på katthemmet? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

Prenumerera här

En liten honkatt berättar

Jag blev mördad i går

Min historia?

Jag bodde hos människor när jag var liten det kommer jag ihåg, sen hände något konstigt. De lämnade mig i skogen, en dag åkte vi bil och så stannade vi och så bar de ut mig – hällde upp lite mat och så åkte de i väg – jag förstod inte vad som hände.

I början bekymrade jag mig inte så mycket, det var spännande i skogen, jag jagade små möss som jag åt för maten tog slut rätt snabbt och jag hittade en håla i marken som jag kröp ner i på natten då det blev kallt, mörkt och lite läskigt.

Tiden gick och mina människor kom aldrig tillbaka och hämtade mig.

Det kom andra människor som jag oftast gömde mig för men ibland så vågade jag mig fram och tiggde lite mat när de hade matsäck med sig och satt på marken och åt. De slängde åt mig lite bröd och om jag hade tur ibland lite köttbitar.

Det började bli kallat ute och hålan höll mig inte varm på nätterna längre så jag började vandra för att söka bättre skydd. Då träffade jag på andra kattvänner som mött liknande öde som mitt så jag stannade hos dem och vi höll ihop. Det kom människor ibland även till det nya stället. En flicka var snäll och gav oss vatten och mat och varma kojor att söka skydd i och andra var dumma och slängde pinnar och stenar på oss och förstörde våra varma liggplatser som den snälla flickan byggt upp. När de dumma kom så sprang vi alla till skogen och gömde oss men ibland så var det någon som inte hann undan och det vill jag helst inte minnas eller prata om…

Jag blev gammal nog att få ungar i min mage och så blev det också. Vi var inte så många kvar nu några hade fått följa med den snälla flickan och några hade bara försvunnit.

Jag födde mina ungar ensam i en håla som jag tyckte var tillräckligt djup och i alla fall lite varm för ute var det nu snö och det var kalla dagar och nätter.

De första veckorna så låg jag med mina små för att hålla dem varma. Jag fick skynda mig att snabbt springa ut för att hämta lite mat som den snälla flickan lade ut och sedan snabbt tillbaka för att mina små inte skulle bli för kalla.

Så en dag när jag skyndade mig ut för att äta så var de dumma människorna där ute, de såg mig komma upp från hålan så jag sprang snabbt till skogen och gömde mig.

Jag såg hur de gick fram till hålan och jag förstod vad som skulle hända så jag blundade och lade mig ner… Där låg jag länge jag kunde inte förmå mig att gå tillbaka till min håla jag kände doften av blod. Jag låg kvar där och tryckte – jag vet inte hur länge.

Men så småningom så gick jag tillbaka till min håla där var tyst och tomt och kallt. Så kände jag att det luktade färsk mat – hungrig som jag var så slukade jag maten och allt kändes lite bättre ett kort tag. Att äta är att överleva, det hade jag lärt mig…

Men sedan började det – en intensiv smärta i magen som bara blev värre och värre den spred sig i hela kroppen och jag kunde inte röra mig. Jag låg där på marken och såg hur de dumma människorna närmade sig – de skrattade och hade något i händerna som gjorde ont när de slog mig med.

Sedan minns jag inte mer för jag fanns inte mer – jag är död nu.

Det var mitt liv som jag ville berätta för er om jag – en liten honkatt som kallades för Flingan

Jag vill tacka Dig Niina – Tack för att du gjorde vad du kunde – Tack för att du tog hand om mig efteråt och tack för att du gav mig ett namn – Lilla Flingan, jag tyckte mycket om att ha ett namn igen.

Kommentarer är avstängda för detta inlägg.